Min pappa, Janne Claeson, dog i cancer den 20e december 2007, han kämpade hårt i 2,5 år innan hans kropp inte orkade mer. Att se sin förälder tyna bort i cancer är någonting jag aldrig kommer glömma. Hans smärta, hans kamp mot sjukdomen, och stunden då han tog sitt sista andetag och vi satt runt omkring honom och höll honom i handen. Han var modig. Han gav aldrig upp. Tyvärr var det försent att rädda honom.
Min pappa är odödlig för mig, jag kan än idag fortfarande inte förstå att jag aldrig mer kommer träffa honom. Gör man någonsin det? Det känns inte så. Han är odödlig. Han kommer aldrig att dö, inte för mig. Jag är så lik min far att jag ibland hör honom inifrån mig själv.
Jag vill aldrig mer uppleva hur cancern tar en så nära person ifrån mig, och framför allt så tänker jag inte hamna där själv. Min pappa älskade mat, all mat, han var aldrig tjock eller de minsta överviktig, han bara älskade mat, han kunde äta jämt. Han tog inte hand om sin hälsa. Han förstod inte att allt man stoppar i sig får konsekvenser till slut. Han insåg det i sin sjukdom, tyvärr då det redan var för sent, men han försökte reparera, han försökte med allt. Han chockerade läkarna ibland, för det ska inte gå att bli bättre. Vissa gånger han var på besök hos sin läkare hade han bättre värden än någonsin och någon gång slapp han t.o.m. cellgifter en stund för så förbättrad blev han av alla knep vi tagit till… Men cancern vann kampen varje gång. Till slut ville han inte äta det han älskade mest av allt, till slut orkade inte hans kropp leva längre.
Okunskap kan få de mest förrädiska konsekvenser. Okunskap är det värsta jag vet. Jag försöker på det här sättet att nå ut till Er med min kunskap, mina erfarenheter och upplevelser, allt för att kanske rädda liv.
Allt för att försöka få fler att förstå att Hälsan betyder allt!
Och till min pappa, jag hoppas vi ses igen… Jag älskar dig för alltid!
vanessas blogg om verkligheten 
Sitter och söker på google om candida svampen (vilket jag tror att jag har….är ganska säker på det)och hittar din sida av en ”slump”.
Sitter och läser om vad du skriver om svampen och efter det så drogs ögonen till den lilla rubriken – Pappa
Tårarna börjar falla och allt kommer tydligt upp till ytan igen. Jag känner igen det så mycket…min pappa gick bort januari 2003 i cancer. Helt klart den värsta värsta perioden i mitt liv. Min älskade pappa…
Det är en så otroligt obeskrivlig känsla att han inte finns i mitt liv längre.
Jag ville bara säga att jag känner med dig! Det blir lite bättre för varje år som går, men jag tror att saknaden alltid kommer att vara stor.
Många många Kramar
Josefin
ps…nu ska jag försöka komma igång med tarmrensning m m…
å mina tårar faller när jag läser vad Du skriver. usch.. när förstår man att man aldrig mer kommer träffa honom? han e ju lixom bortrest just nu, i min skalle, han e inte död, han e borta å jobbar någonstans.. läskigt.
livet blir aldrig detsamma igen och omställningen hela händelseförloppet gett mig går inte att beskriva, livet är vekligen större än materiella ting! när ska resten av världen vakna?
tack för de varma orden, att endast veta att det finns fler som gått igenom samma sak värmer. tack!
tänker på dig som inte har din pappa med dig mer… tänker… gråter – min pappa kämpade han också med cancer, han kämpade, han försökte… han hittade glädjen till livet… han gav oss 6 månader – jag önskar jag hade fått längre tid!!
Men de månaderna var så fina, vi visste inte hur länge – vi hoppades, vi drömde… men kroppen orkade inte mer och 4 januari 2006 somnade han in då det inte fanns mer att göra…
Jag blir både ledsen och glad då jag läser hos dig… jag ser att det finns fler som vill göra resten av sina liv till något bra. Man hittar en framtid i att dela med sig… man ser att det finns fler som ”vet”, som vet hur det är…
Tack för att jag fick möjligheten att läsa det du skriver…
kram
Gick han bort januari 2003 eller december 2007? du har satt två datum.
jag har inte satt två datum, läs igen! den som skriver om 2003 är inte jag, det är en josefin och hon har kommenterat och berättat om sin pappa som dog 2003. en kommentar precis som din.