Gör vad du fruktar och din fruktan kommer att dö.

Varför ska man acceptera läget? Acceptera det onda, acceptera smärta?

Kan det inte vara så att alla av samma släkt får samma hälsoproblem av för mycket brister i kroppen för länge? Samma kemi, samma åkommor? Kan det faktiskt inte vara så?

Varför acceptera det faktumet, istället för att bryta mönstret? Bryt mönstret! Våga bryt mönstret! Tänk efter, läs på. Tro inte på en man i vit rock. Tro inte på mig. Tro på dig själv. Tro på kroppens förmåga att reparera. Tro på förändringen! Bryt mönstret, gå inte i samma fotspår… för då får Du också det dina släktingar har. Bryt mönstret, bryt trenden, bryt det du menar är ärftligt!

GÖR!

Annonser

Den som har mest pengar när han dör vinner!

Tänk vad mycket pengar vi lägger ned på våra sjukdomar,
men inte ett korvöre på att hålla hälsan frisk och slippa sjukdomarna.

– Vadå, det kom väl med posten?

– Smittad på bussen?

– Ligger i släkten?

– Han blev sjuk trots att han åt bra och motionerade regelbundet hela livet?

Otroligt smart, den smartaste arten som finns – människan.

Hur gjorde vi innan vår tid, innan generation X, innan tillsatser i maten, innan det fanns lösningar till minsta lilla grej på apoteket, innan kemikalier i sjöarna, innan vi förstörde våra jordar, innan människan kom på alla smarta lösningar, innan micron, innan bensinbilarna, innan margarinet, innan halvfabrikat, innan besprutningen, innan vi kom på alla smarta snabba sätt?

Varför får jag frågor av kollegor med konstiga miner ”Har du lagat det där själv från grunden?” när jag äter min matlåda?

Klart att jag har, hur svårt ska det va? 😉

Facebook berättar mer om mycket

Facebook, detta härliga ställe man inte kan få nog av 🙂 berättar mycket om många! Speciellt vad folk gör på helgerna, och det folk gör är att de dricker alkohol. De dricker alkohol helg efter helg efter helg… de äter fel mat, och dricker sen alkohol igen.

Jag levde på detta vis förut, jag drack öl/cider/vin på helgerna, åt vad jag trodde var bra mat, dvs husmanskost, och levde ett lyckligt liv, eller?

Min hälsa klarade inte av detta, min hälsa gick käpprätt åt skogen och sa upp sig för all framtid, om jag inte slutade. Det jag är så förundrad över, är alla dessa människor som inte slutade när jag gjorde det. Som fortfarande dricker alkohol varje helg, och äter fel sorts mat. Jag undrar hur det känns att vara de. De vet såklart inte att de mår dåligt, de vet inte hur det känns att ha en ren kropp utan alkoholens förödelse, alkoholens fest som candidan gillar. De vet inte att de kan må bättre! De minns inte hur det känns… eller ska kännas för den delen, jag vet detta för jag har varit en av de. Det jag inte minns är hur illa jag faktisk mådde, det var så längesedan nu att jag glömt lite grann.

Jag visste inte, jag insåg när jag slutade att jag varit en idiot som inte visste hur pass bra man faktiskt kan må i kroppen, utan att förgifta sig själv. Utan att utsätta kroppen för kampen att avgifta sig från varje helgs förödelse hela tiden. Alkoholen gör så att kroppen stänger av, under 3 – 4 dygn kämpar kroppen med endast alkoholförgiftningen, för att vara fri i en eller två dagar, och sen dricker man alkohol igen, för då är nästa helg kommen, igen…  och så här rullar det på. Att äta bra i veckorna och dricka sig full på helgerna, är menlöst. Den bra maten du äter, skiter kroppen i, den avgiftar sig först från alkoholen. Sen fylls det på igen.

Jag är så skadad av min avsmak från detta liv, jag är så oförstående, hur kan alla vänner jag har på facebook, än idag leva detta liv med alkohol varje helg? Hur mår de egentligen? De fortsatte när jag slutade för snart vad blir det, 8 år sedan? Hur kommer deras framtid att bli?

Är det verkligen värt det undrar jag?

Är du ofta sjuk?

Då har nog candidan tagit över din hälsa. Jag var ofta sjuk förut, förkyld, huvudvärk, urinvägsinfektion, och förkyld igen. Sjukdomarna byttes av med varandra, och så rullade det på tills jag inte stod ut mer, tills jag inte kunde leva ett normalt liv längre.

Immunförsvaret orkar inte stå emot, för candidan har förgiftat dig. En antibiotikakur du ätit för flera år sen kanske startade allting? Ät inte antibiotika, det går över utan det. Håll ut bara, lite smärta har väl ingen dött av?

Candidaförgiftning eller candidaöverväxt som man också kan säga, är västvärldens vanligaste folksjukdom. Och den blir värre och förgiftar dig än mer om du tar till mediciner. Den blir värre av socker. Den blir värre av stärkelserik mat – kolhydrater. Det blir katastrof av alkohol i alla dess sorter.

Hur mycket mediciner har du ätit under ditt liv? Har du ätit probiotika efter en antibiotikakur? Vet du vad probiotika är?

Det tar tid för candida att växa, och den växer så länge Du inte stoppar den, gör något nu istället för sen. Du ska ha din hälsa i behåll livet ut, och du vill inte veta vad som kan hända om du låter det eskalera… tro mig.

Svaret på frågan

Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest:

 

 

”Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt.”

 

 

Varför tar vi inte ansvar för vår egen hälsa, i nuet, och lever vårt liv som vi lär?

Bakslag!

Jag som trodde jag kunde äta hemmagjord bearnaisesås, jag som VERKLIGEN trodde det… nej! Gjorde i ordning sås, åt en fruktansvärt god måltid, och ni får ursäkta mig nu men, får ett JÄVLA BAKSLAG till straff!

Vaknade mitt i natten sen av att jag kliar sönder min hand, i sömnen! AAAAAAAJ! Idag är det över som tur är, men fasen alltså.. 😦

Vad blir era bakslag? Kliver ni inte ur sängen när ni matat candidan för mycket? Blir ni deppiga? Får ni ont i lederna eller får ni utslag som mig? Vad blir era ”straff”? Jag blir fruktansvärt nere, orkar inte med mig själv, får ont i händerna… och hatar mig själv lite för att jag har för bråttom.

Så! Nu har jag fått klaga lite, och idag mår jag tusen ggr bättre än igår.. hur gör ni för att orka med era bakslag? Hur orkar ni fortsätta? Igår ville jag hugga händerna av mig och gräva ner mig själv…

Jag ska aldrig

mer färga håret, inte tatuera mig, inte göra någonting som kan riskera att jag får i mig kemikalier. Vi såg Underkastelsen igår, vilken sjuk värld vi lever i..

Plast i smink, plast i hudkräm, plast i kroppen, förgiftad så man inte kan bli gravid, får barn med ADHD eller beteendestörningar ingen kan rå på.. hur fan kan vi vara så korkade?! Ska jag jobba med dessa barn som har så mycket kemikalier i sig från födseln, som inte kan förändra sitt beteende pga det? Jag måste göra nåt, min friskola jag tänker starta får bara mer och mer självklara anledningar att finnas, där ingen farlig plast ska hägra, där KRAV-märkt mat endast finns på menyn, där verkligheten är verklighet och ingen fantasi.

Ladda hem filmen, se den med jämna mellanrum, glöm aldrig att hälsan betyder allt!

Att bli av med candida krävs

tålamod. Det är allt ni behöver mina vänner. Tålamod och styrkan att stå emot alla frestelser som man kommer över. Kan ni tänka er att jag inte ätit en enda glass i sommar? Inte en enda chokladbit eller ens lite saft. Jag åt lite lite tårta på midsommarafton, i mängd ca två tuggor, mer vågade jag inte. Jag har även ätit en liten färskpotatis också den på midsommar. Inte en enda öl, inte ett enda glas vin, inte en droppe alkohol på snart 6 månader… framförallt, inget socker, ingen frukt, inga nötter, inga popcorn, ingen korv med bröd, ingen jävla chokladbit.

Varför?

Jag kan inte! Jag får börja om från början då…

Om ni tror att ni kan fuska, bara lite, en godisbit kan ju inte göra så mycket? Så tror ni fel! Om ni fuskar, och sen inte går tillbaka till ert strikta kämpande, blir det lätt att man ger upp… problemen kommer tillbaka, och det blir ännu svårare att börja om. Klockan nollställs, allting ni kämpat med förblir förgäves.

Första gången jag kämpade mot candida, trodde jag att jag kunde fira med en öl, bara EN, jag hade inga men kvar, mina händer var fina, naglarna var raka, kände ingen smärta i kroppen, och jag hade kämpat som en dåre. En öl raserade ungefär ett års strikt kost och rening. Tror ni jag hade ångest? Tror ni den där ölen var värt det?

Är det ni stoppar i er ibland kanske som ”belöning” värt mödan?

Jag må låta lite negativ nu, jag menar inte det. Jag vill peppa er med ett inlägg efter en stunds tystnad i bloggen. Jag sommarjobbar som en idiot, längtar lite till skolan börjar då man får vara lite ledig igen, samtidigt som jag inte saknar stressen som kommer där till.

Om jag kan vara utan mjukglass, chips, nötter och ost. Vin, bulla och smågodis en hel sommar, och en hel vinter, då kan även NI det!

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Vänner och kollegor, det är verkligen inte på något sätt värt det, ok? Godsakerna finns kvar, jag lovar! 😉

PS. Min belöning som gör detta så himla mycket värt, är att vågen visar mindre och mindre, musklerna växer och jag är tamigfan snygg igen!