nedräkningen har börjat.

flooooott! jag längtar hem så jag spricker.

nu e måndag gjord.. sen kommer tisdag.. onsdag.. sen är nästan veckan slut. gubbarna på jobbet svär över att vi inte får va kvar, men vad ska vi göra? jo vi åker hem och lever livet istället och hoppas på att få komma tillbaka när dom upptäcker att utan vanessa och linn går de inte. det blir liksom inga båtar byggda utan oss. det säger ju sig självt! 🙂

socker och stärkelse.

vilket jävla gift! huuuua. det kommer ta lååååång tid innan jag försöker mig på en god röra till maten igen som det finns socker och stärkelse i. det var ju inte ens gott.. smakar sött. SÖTT! usch och fy!

om en vecka är vi hemma. då ska vi flytta in i drömmen. äntligen! permitteringar e aktuellt på jobbet och det kunde inte komma mer lägligt. jag längtar efter våra planer. jag verkligen längtar! men vad planerna är får vara hemligt. jag tror det finns många där ute som snokar (uppenbarligen) för det ni visar oss av erat beteende är inget annat än obeskrivliga handlingar, men så är det.. människor är konstiga!

nu, en till kopp kaffe, käleken intill, och en ledig söndag! skepp o hoj, vi ses om en vecka!

svenska akademien.

jag är inte rädd för jag vet att smärtan har ett slut jag vet att när jag gråtit alla tårar o somnar med kinden mot det fuktiga örngottet så vaknar jag igen. jag vaknar igen o ser allting igen med blanka o med klara ögon. Ibland kan jag redan i smärtan se slutet av smärtan för jag vet att smärtan har ett slut, jag vet att när det fuktiga örngottet torkat. så finns allting i mig kvar därinne. alla drömmar, alla visioner och all kärlek..

jag är inte rädd!

min pappa fyller år idag. och jag är inte hemma. hjärtsmärta!

85 meter.

en morgon frågade Dag-Morten om jag var frivillig att följa med honom upp i den största kranen vi har på varvet. 100 tonaren. vi skulle klättra allra högst upp i bommen och byta en lampa. här ser ni utsikten. nedanför ser ni den blåa dokken där båten stod förut. (båten ligger i vattnet nu) dom kranarna som ni ser på dokken är ganska små i jämförelse till den jag är uppe i, även om de inte alls e så små.
100 tonaren. högst uppe i bommen.

100 tonaren. högst uppe i bommen.

utsikten är helt gudomlig och jag kan inte få nog av den. Bergen är en underbar stad!

en vecka avklarad nu, 2 kvar sen blir det hemfärd. hoppas tiden går undan, jag vill hem och kliva in i nya lyan och bara känna att den är vår. se katterna njuta av ytan och värmen framför öppna spisen.

fram tills dess hinner jag nog få fler ådror. jag ser ut som en deffad knutte med ådror överallt. skrämmande vilken fart det tar så fort man anstränger sig lite och inte fuskar. vilket jag börjar våga göra.. fuska med maten, det är ett stort experiment att försöka äta lite nytt.. candidan är på sin sluttamp och jag är så jävla stolt. det känns att det vänder, att den dör ut.. att allt jag gör e rätt. jag ska fira med en jättegod smarrig smörgås i mitt nya fina kök. jag har redan bestämt mig. i mitt nya kök ska jag fira min vinst med en smörgås. för när åt jag en smörgås sist? jadu..

ditt city, mitt city, mitt i city.

vi ska bo där. mitt i city. i en stor takvåning. med djupa fönster och öppen spis. där ska vi bo. det känns helt overkligt, men jag har kontraktet i min hand, med mitt och Linns namn på, påskrivet och klart. det är helt sjukt. tittar vi ut genom fönstret är allt vi ser ån, gavleån. vi ska bo tätt intill gavleån. ca 200 kvm och högt i tak. med diskmaskin och spishäll. jag kommer aldrig att flytta igen.

jag är less.

vi kan andas ut. allt var i sin ordning. men min nacke vill inte bli bra igen. 4 besök hos min kiropraktor nu och inte bra än, jag måste dit idag igen. jag är orolig för hur det kommer gå i norge den här gången. sist vart jag helt handikappad av smärta. snart åker vi igen. usch, tiden går alldeles för fort.

när man känner sig orolig.

det är ingen bra känsla. jag är väldigt orolig. rädd. vill inte att det jag fruktar mest av allt ska hända den jag älskar allra mest. skrämmande hur känslor kan äta upp en innifrån och ut.

jag verkligen hatar den här världen och hur okunskapen regerar den.

no more drama.

var 3000 år.

byter jorden sin axel? magneter? magnetaxel. istiden kommer hur som haver!

”I Sverige säljer man bullar bakade på GI-riktigt mjöl! Det är ett härligt bantningsrecept för en människa som inte vill ändra sin livsföring. Äntligen kan man äta kakan och ändå ha den kvar!”

”Akta er för GI-skojet!”

”Det kan aldrig bli för mycket av de nyttiga, sa GI-experten, och hällde fruktsocker på honungen.”

citat tagna ur GI-Noll, Sten Sture Skaldeman.

”Känner du dig inte övertygad ännu är det kanske för tidigt för dig. Då kan du köpa en GI-bok till, en sån där med smaskiga efterrätter, eller prova ännu ett motionsprogram. När du vet att du har provat allt är du mogen för GI-Noll. Då kan du äntligen ta tag i ditt liv på allvar!”

vad väntar Du på?

jag vet att Du känner igen Dig. i allt jag skriver. om inte mer.

varför gör Du inget åt saken? vad väntar Du på? är det verkligen så farligt att vara utan godis och vin? är det värt att äta allt de där bara för att Du inte kan säga nej? är Du inte starkare än så? vill Du ha mer problem och smärta än Du någonsin kan föreställa Dig? gör nåt! varför gör Du inget? jag ser ju att Du lider. VAD VÄNTAR DU PÅ?

kom inte med lama ursäkter om årstider och väder. dom kommer och går oavsätt vad Du gör. Du hittar alltid en ursäkt så länge Du inte vill. och jag undrar, varför vill Du inte? varför har Du hellre ont än att vara frisk och kunna göra allt Du drömt om? varför tror Du Jag e så korkad att jag inte förstår baktanken med Dina ursäkter? jag har hört de alla! jag har hört fler än Du kan komma på!

Din friska hälsa kommer inte med brevbäraren. den kommer genom Dig. bara Dig. ingen annan! tiden går.. vad sjuttsingen väntar Du på?!

ps. ett år sen idag vi hade vår sista konsert ihop jag och papi. rhapsody china edition. jag saknar dig! ds.