Malou efter tio.

se Malou von Sivers efter tio idag den 26e oktober på TV4. kan du inte nu för det börjar snart, se det på TV4 play!

temat är natriumglutamat E 621, ett ämne alla måste bli medvetna om innan vi förgiftar oss själva, våra barn och djur med det.

hälsan får skrämmande konsekvenser av glutamat. speciellt hos barn och djur!

länk här.

Annonser

ok, jag undrar en sak.

antibiotika mot en förkylning?
hur resonerar ni där ute angående antibiotika? när är ni villiga att äta det, och mot vad?
vad vet ni att det gör med er?
vet ni att det dödar sjukdomen och samtidigt allt bra där inne i kroppen och gör ditt immunförsvar sämre, så du lättare blir sjuk nästa gång, och nästa och nästa..?

äter ni antibiotika och inte bygger upp allt igen med probiotika efteråt blir du garanterat candida förgiftad!

sushikväll.

jag fullkomligt älskar sushi. men vilken bov! vilken energibov. vi festade till det med lillebror idag och åt sushi. jag hamnade i zombiekoma efteråt, sen fick jag direkt huvudvärk, och nu vill jag dö känns det som och jag blev genast deppig.

det är värt det om man vet varför man mår så dåligt efteråt. det är mat jag unnar mig som godis. vi gör oftast potatisgratäng till fredagsmys (men låååångt ifrån varje vecka, någon gång ibland), men det innebär att vi är två zombies i soffan efteråt resten av kvällen. hur gör ni som äter sånt här dagligen? hur klarade Jag av att leva med kolhydrater i maten vid varje måltid förut? jag förstår inte.. vi är verkligen inte gjorda för att äta stärkelse. vi ska äta kött och fett som vi gjorde innan alla påhitt om kolhydrater uppfanns. det är inte så konstigt att folk lider av migrän och smärta i kroppen.

sushi, jag kan offra detta ibland. jag har ju medel som gör mig bra fort igen och jag vet vad jag gör mot mig själv och vad som krävs för att det ska försvinna. men ni som inte tror på min vetenskap och har ont överallt och som alltid äter så här, hur orkar ni leva? jag har nämligen glömt bort hur det känns att alltid vara dålig och ha ont i kroppen..

hälsningar från en rådeppig Vanessa som nu ska dricka syclovir.

ps. gott var det, och jaa, det var värt det. ds.

styrketräning.

jag har planer på att (när jag är frisk igen vilket jag hoppas är snart) börja styrketräna. och det på LCHF kost. jag har dålig karaktär dock. jävligt dålig sådan. men jag ska försöka ge mig fan påt! ursäkta språket nu.. men jag ska jävlar i mig göra det här nu! jag har tiden och jag har lusten.

min rygg behöver det och jag med såklart. tänkte försöka rapportera här hur det går med kolhydratfri kost och träning. jag vet att det inte är några problem men det finns många som inte tror mig.

vad säger man, beach 2011 here I come 🙂

håll till godo!

 

förlorad.

jag har träffat många människor som kommit till mig och bett om hjälp. de har sett på mig att jag lyckats. sett mig hela vägen, från min 75 kilos tid ner till 50 kilo. människor har frågat mig när jag ska börja äta igen. om jag inte får någon mat hemma. sagt åt mig på skarpen att jag inte får gå ner mer nu (då jag fortfarande hade 10 kilos övervikt kvar). de har tittat med avundsjuka ögon på mig och när jag rasade i vikt.
det värsta för mig var när folk ifrågasatte mig. undrade om jag verkligen visste vad jag höll på med. sa åt mig att jag måste söka professionell hjälp. jag var dum i huvudet enligt många. min matlåda blev ifrågasatt dagligen. men bara från folk som själv försökte. som själv ville ner i vikt. men som aldrig lyckades. de som inte gjorde som jag.

jag struntade i vad alla sa. jag stod för vad jag gjorde, skrattade åt de som hade åsikter om min mat och jag visste helt klart vad jag höll på med och håller på med även idag.
jag bantade inte eller hade som mål att gå ner. jag dödade bara min överväxta candida och gick ner i vikt som bonus. det konstiga var att så många runt omkring mig då hade sådana problem med hur jag levde mitt liv. (jag gick i skolan då och träffade många människor varje dag).

jag förstår ju såklart att mycket handlar om avundsjuka. det var allt som oftast de överviktiga människorna som hade åsikter. eller de som mådde lika dåligt som jag gjorde, men som inte hade ork eller engagemang till att göra samma förändring som jag gjorde. eller så trodde de på etablissemanget, läkare och livsmedelsverket och levde strikt efter sin lilla tallriksmodell och fortsatte vara dåliga och överviktiga.

än idag träffar jag människor som fortfarande har samma problem nu som då. de har samma symtom och smärta som jag en gång hade, men som fortfarande inte vågar ta steget. samma människor som ifrågasatte mig då, är de samma idag. och jag förstår inte varför de inte ens provar lite grann.

min syn på det hela, på hela människokroppen och dess sjukdomar är att: är du inte född med åkomman, är det en bieffekt av hur du lever. allt går alltså enligt mig att laga.

det jag vill komma till med detta är att, de som aldrig tar steget till förändringen som krävs, jag ser er som förlorade… vilken information som helst, hur logiskt det än läggs fram, på ett pedagogiskt sätt eller på just de sättet som är för just Dig för att Du ska lyssna. när ingenting fungerar, är ni förlorade. när ni envisas med att istället ta till den gula lappen eller envist fortsätter med ert sätt. är ni förlorade. när ni inte längre vågar, är ni förlorade.

jag ser så många förlorade människor där ute som inte använder sig av makten och ansvaret.

ansvaret över sitt eget liv. makten att förändra det. ingen annan kommer göra det åt dig.

jojo bantare.

finns det någon jojo bantare där ute som upplevt och gått igenom försämrad ämnesomsättning?

när man jojo bantar, svältbantar, you-name-it-bantar så försämras ämnesomsättningen. den sänks kraftigt under bantningstiden. under viktnedgången.
när du sedan börjar äta vanligt igen går du upp det du förlorat och ofta går du upp till större vikt än innan du började banta. samma sak händer när anorektiker som svält sina kroppar en längre tid kommer ur sjukdomen och börjar äta normalt. dessa människor går upp otroligt mycket, vilket jag förstår måste vara fruktansvärt jobbigt för just en anorektiker. jag har träffat en sådan och hon mådde katastrofalt dåligt av att bli tjock. från anorektiker till frisk, men tjock.
i hennes fall tog det 3-4 år innan hon blev smal igen, den naturliga vägen, det som kroppen gör själv menar jag då. äter man som man ska ska man ju heller inte gå upp i vikt. går man upp äter man inte som man ska.

MEN!

detta är ju såklart inte för alltid, ämnesomsättningen repar sig, MEN, det tar flera år. kroppen är så förstörd av all bantning/anorexia/eller dylikt att den inte förstår vad du gör/har gjort mot den. det tar den alltså flera år att återställa sig till normal matsmältningsförmåga och också flera år innan du kan gå ner i vikt på ett normalt sätt igen.

är det någon som upplevt detta? jag har aldrig bantat i hela mitt liv, aldrig ens försökt eller varit intresserad av olika dieter, kurer eller annat.. hur fasiken känns det när kroppen gör det som du absolut inte vill att den ska göra, vilket är att gå upp igen? hur klarade du av detta? hur tog du dig igenom det? var du medveten om att det berodde på att ämnesomsättningen var förstörd eller hur såg du på saken? gick du till läkare? vad sa han i så fall?

jag är nyfiken då jag läser mycket om detta just nu och förstår mig inte på den som en gång startade hela idén med att banta. svälta. förändra till det onormala för att åtminstone ”se” normal ut för stunden, men sen då? hur fasiken tänkte han sen..?

totalvägrar.

hostar konstant. huvudvärk. feber. allmänt förkyld. trött som ett as. undrar om jag har lunginflammation? det går nu har jag hört men jag borde vara ännu mer sjuk då. står på internet att man ska söka vård om det är lunginflammation. men jag vägrar.. jag blir ju sakta bättre, det kommer gå över.

jag är inte döende.

jag TOTALVÄGRAR äta antibiotika. jag TOTALVÄGRAR äta hostmedicin som innehåller morfin. jag TOTALVÄGRAR sjukvården. vore det illa, vore det jätteilla så borde min sambo också ha blivit sjuk vid det här laget. det är hon inte.

jag får ligga här på min soffa. glo på dålig TV och klicka på datorn, krama hunden och tycka synd om mig själv.

jag totalvägrar sjukvården.

förkyld.

nu har jag varit förkyld två gånger inom loppet av åtta veckor kanske. det är inte normalt! jag brukar inte vara sjuk. jag hatar att vara sjuk. nu får det vara nog. jag tror mitt immunförsvar e hackat.. av CANDIDA! 😦

jag nästan känner den där inuti, jag börjar må sämre och humöret.. skit humöret! skärp dig nu Vanessa. skärp dig!

solarium.

jag är så förvånad över hur många det är som faktiskt solar solarium fortfarande. har ni missat att det är livsfarligt? vem är brunbränd på vintern, i Sverige? varför vill man se ut som en brunbränd pepparkaka på vintern i Sverige? ni ser ju ut som skit och eran bränna berättar för mig hur lite ni värderar livet.

har man träffat någon med hudcancer, eller ens hört talas om hur det är och hur sjukdomen utvecklas.. så förstår jag inte hur man kan lägga sig i ett solarium och riskera få detta. jag förstår inte hur man idag, 2010 kan lägga sig i solen och pressa utan solskyddsfaktor och försiktighet. där går människan bakåt i utveckling. solen idag är inte som solen var för 15 år sedan. hur kan ni ha missat det?

varför värderar ni eran fula solbränna mer än livet självt?