jag blir livrädd!

jag läste aftonbladet idag, det står om en liten 4 årig pojke som dog av en 9 cm tumör han hade i magen. ingen läkare kunde hitta tumören i tid! dom röntgade pojken 5 ggr och missade en 9 cm stor tumör varje gång. nu lever pojken inte längre.

detta har hänt i SVERIGE! jag blir så fruktansvärt förbannad! hur i helvete kan man vara så jävla talanglös och missa den stora faran?

jag tänker direkt på pappa, han pratade ofta om barn med cancer när hans egen död var nära, han var så förbannad över att det inte finns mer hjälp och att barn måste gå igenom samma smärta som honom.

pappa sa:
– jag kan ta smärtan, hantera den, men ett litet barn ska inte behöva känna det här jag går igenom!

det första jag gjorde när jag fick veta att pappa var sjuk i cancer var att köpa ett halsband från barncancerfonden med en amulettring som det står ”hope” på. jag levde på hoppet! jag hoppades pappa skulle klara sig och bli frisk..

jag bär denna ring än idag. jag tar inte av mig den.

jag lever på hoppet om en bättre värld där ingen behöver lida så svårt som den här pojken och min pappa.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5524178.ab