Jag blev ju som sagt hundbiten i tummen. Det var väldigt djupt men fint och utan rodnad eller andra tecken på infektion. Läkaren på vårdcentralen där jag bor sa att jag MÅSTE äta antibiotika. Speciellt när rasen var en PITBULL! 😦 Det sa hon efter att ha sett mitt sår, vilket var ett fint snitt som redan växt igen. Utan att ens känna, klämma eller fråga om jag kunde böja tummen.

Jag berättade för sjuksyrran att jag får sådana problem med svamp om jag äter antibiotika. – Jaa, men du måste om läkaren säger så. Fick jag till svar.

Läkaren säger då måste jag, läkaren tycker, då måste jag. Har läkare sådan makt över ett hundbett?

– Får du problem med svamp i vaginan så får du höra av dig så hjälper vi dig då, säger sjuksyrran sen.
– I puttan får jag INGEN svamp!! sa jag.
– Nehe, var får du den då? säger hon.- I HELA KROPPEN!

Hon förstod ingenting. 

Någon vecka senare, blir min sambo biten (vi har två valpar vilka är syskon som inte kunde leka tillsammans i skogen vid denna tid, de rök ihop om det dök upp en pinne) och vi har båda reagerat med att sätta händerna emellan för att få stopp på dom. Vilket kan göra så att man blir biten. Min tjej får ett bett över handen. Vilket efter en vecka blir inflammerat och gör väldigt ont. Vi åker till akuten.

Där säger läkaren att hon inte behöver äta antibiotika om det inte är så att det sprider sig. Hon ska komma tillbaka om några dagar och så ska de titta igen och se åt vilket håll det går, INNAN det blir ens tal om antibiotika. Hennes sår, liksom mitt läkte fint. Utan någon antibiotikakur för någon av oss.

Vårdcentralen ordinerar antibiotika till mig, för ett fint ICKE inflammerat sår. Och ortopeden på akuten ordinerar INGEN antibiotika till ett inflammerat sår.

Man måste tänka själv, läkare har inte alltid rätt!