jojo bantare.

finns det någon jojo bantare där ute som upplevt och gått igenom försämrad ämnesomsättning?

när man jojo bantar, svältbantar, you-name-it-bantar så försämras ämnesomsättningen. den sänks kraftigt under bantningstiden. under viktnedgången.
när du sedan börjar äta vanligt igen går du upp det du förlorat och ofta går du upp till större vikt än innan du började banta. samma sak händer när anorektiker som svält sina kroppar en längre tid kommer ur sjukdomen och börjar äta normalt. dessa människor går upp otroligt mycket, vilket jag förstår måste vara fruktansvärt jobbigt för just en anorektiker. jag har träffat en sådan och hon mådde katastrofalt dåligt av att bli tjock. från anorektiker till frisk, men tjock.
i hennes fall tog det 3-4 år innan hon blev smal igen, den naturliga vägen, det som kroppen gör själv menar jag då. äter man som man ska ska man ju heller inte gå upp i vikt. går man upp äter man inte som man ska.

MEN!

detta är ju såklart inte för alltid, ämnesomsättningen repar sig, MEN, det tar flera år. kroppen är så förstörd av all bantning/anorexia/eller dylikt att den inte förstår vad du gör/har gjort mot den. det tar den alltså flera år att återställa sig till normal matsmältningsförmåga och också flera år innan du kan gå ner i vikt på ett normalt sätt igen.

är det någon som upplevt detta? jag har aldrig bantat i hela mitt liv, aldrig ens försökt eller varit intresserad av olika dieter, kurer eller annat.. hur fasiken känns det när kroppen gör det som du absolut inte vill att den ska göra, vilket är att gå upp igen? hur klarade du av detta? hur tog du dig igenom det? var du medveten om att det berodde på att ämnesomsättningen var förstörd eller hur såg du på saken? gick du till läkare? vad sa han i så fall?

jag är nyfiken då jag läser mycket om detta just nu och förstår mig inte på den som en gång startade hela idén med att banta. svälta. förändra till det onormala för att åtminstone ”se” normal ut för stunden, men sen då? hur fasiken tänkte han sen..?

Annonser

10 reaktioner på ”jojo bantare.

  1. Japp, jag vet precis vad du menar. Det tar några år (i mitt fall ca 2-4 år) innan ämnesomsättningen återgick till det normala och jag kunde äta utan att gå upp i vikt igen.

    Det var verkligen en fruktansvärd period i mitt liv. Efter att ha levt med sjukdomen i många herrans år så bestämde jag mig helt enkelt en dag att jag inte ville vara sjuk längre. Det låter lätt när jag skriver det men det var allt utom lätt kan jag säga. Det var många bakslag och det krävdes en enorm viljestyrka innan jag lyckades, men jag gjorde det på egen hand och det har naturligtvis stärkt mig.

    Jag insåg oxå själv att det är så det går till när kroppen ”läker” sig ur den sjukdomen som anorexi/bulimi är. Att man får leva som ”tjock” några år och jag kunde bara hoppas att min ”normalvikt” skulle hitta tillbaka till mig och mycket riktigt så gjorde den det också.

    Det kändes som att dansa på lina under alla de här åren. En balansgång mellan hur mycket jag kunde äta innan ångesten satte in och hur mycket som var normalt att äta. Varje måltid fick jag tvinga i mig. För en helt störd syn på mat får man av sjukdomen och det tar mycket lång tid innan man ser med friska ögon på hur man såg ut och vad som är normalt på riktigt.

    Idag mår jag bra. Men ”frisk” från en sådan sjukdom blir man aldrig. Man kan likna den lite vid alkoholism.

    Hoppas att jag kunde ge dig något sorts svar. Alla är ju olika men såhär var det för mig i alla fall.

    Mvh//Hanna.

    Fin blogg du har. Roligt att läsa 🙂

    • Tack för ditt svar! Måste vara fruktansvärt svårt och jag beundrar er och Dig där ute som klarat av det. Kroppen är otrolig på att återhämta sig. Det tar tid dock och den har inte alla människor tålamod till. Jag fick kämpa själv i ett år innan jag blev frisk från candida och jag vet många som behöver göra detsamma som jag gjorde, men som hellre går omkring och skyller på diverse ting och tror att det godtas som anledning.

      Jag har gett upp många i min närhet då de inte klarar av det helt enkelt. Det är en sådan vinst när man väl har lyckats och orkar. Finns nog många som dig som vill, insett, men som inte klarar av det psykiskt. Vet man heller inte att det kommer att bli så som det blev för dig med ämnesomsättningen måste det bli en ännu större katastrof för psyket.

      Stort cred till Dig och tusen tack för din kommentar! Mer av den sorten tack 😉

  2. Hur gör man då för att skaffa sig sig en normal ämnesomsättning efter många år av dietande?
    Hur ofta äter man och av vad? Är det lchf som gäller eller bör man äta mer kolhydrater för att öka på hungern?
    Om ja vilka kolhydrater är bra och som minst förstör hälsan och är mest icke-förstörande för kroppen? Havregrynsgröt?

    • Hej!
      Det här med dieter funkar ju för vissa. Lchf, GI, VV, vad det än är. Men för mig funkar inte sånt. Jag vill må bra, kunna äta vad jag vill (jag älskar choklad), när jag vill (jag älskar choklad alla dagar i veckan) utan att bli överviktig. Och jag har hittat min ”nisch” i matcirkusen. Jag äter ofta (4-6 ggr/dag) och jag äter allt. Men inte så mycket varje gång. Jag undviker mjukt bröd till vardags för jag har märkt att jag lätt känner mig ”svullen” då och den känslan vill jag undvika. Jag äter betydligt mer fett än kolhydrater.
      Jag lagar nästan alltid mat med grädde (ingen mini här alltså) Jag dricker röd mjölk.
      En vanlig dag kan se ut såhär:
      Kl 08.00: 2 knäckemackor med bregott och ost, te (ev yoghurt (minst 2%) och ev juice).
      Kl 10.00 en stooor kaffe latte alt. latte macchiato + ev en frukt.
      Kl 12.00 ris med kycklinggryta (med grädde) och grönsaker + ett glas mjölk.
      Kl 15.00 Kaffe latte och oftast någon kaka, bulle och/eller frukt.
      Kl 18.00 kvällsmat (vadsomhelst som går tillräckligt fort) .

      Jag äter alltid mer på lunchen än på kvällsmaten. Jag sover bättre om jag inte är så mätt när jag går och lägger mig.
      Jag försöker att motionera ofta. Löpning i 30min 3-6 gånger i veckan.

      För mig funkar det här bra. Jag har provat mig fram genom åren och försökt att utröna vad det är som jag mår bra av. Vad jag ska äta och hur ofta. Men som sagt så tog det flera år innan min kropp insåg att den inte skulle svälta något mer, Idag är jag nere på min ”normalvikt” och visst skulle jag gärna bli lite fastare i hullet men jag är inte på något sätt överviktig. Jag är nöjd med min kropp och, viktigast av allt, jag mår bra!

      Jag hoppas att du hittar en kost som passar dig. Försök att inte utesluta något. (Lchf funkar bara under den perioden du äter det. Sen går du rekordsnabbt upp igen).
      Ät ”normalt”. Ofta och små portioner så ska du se att kroppen till slut ställer om sig och inser att den kommer att få näring ofta och inte behöver lagra något.

      Lycka till! //Hanna.

  3. Ååå tack Hanna! Det här var ett bättre svar än vad jag hade kunnat hoppas på! Jag har väldigt svårt för att äta mycket och sällan utan föredrar mindre mängd mat. Jag har tidigare varit extremt fettskrämd och nu har jag istället blivit kolhydratfobiker.. :S
    Det är ju helt otroligt att man får äta så ofta! Och så gott! Det har alltid känts farligt att äta lite av allt.. Men det kanske faktiskt är vad man behöver göra för att återfå normala tankar och känslor kring mat och träning.. Återigen tusen tack Hanna!

  4. Jag skulle inte vilja kalla LCHF för en diet.. det är mer ett sätt att leva. En diet är lika med jojobantning. I alla fall för mig. LCHF är inget man gör tillfälligt, man gör det för alltid mer eller mindre strikt.

    Jag har levt enligt LCHF i 7 år nu och har inte tänkt att sluta. Jag mår bra av det, får inga blodsockerfall, ingen megahunger, ingenting som stör mig liksom. Slipper äta socker och få sockerrus osv. Jag har aldrig mått bättre än vad jag gör av den här maten och varför sluta med ett vinnande koncept. Jag skippar bara det jag ser som utfyllnad, som inte fyller funktion.. som pasta eller ris.

    Äta lite av allt funkar kanske för många, men jag tror inte vi är skapta för den sortens mathållning. Socker är absolut ingenting vi behöver, varken från frukt eller mjölk och kemikalierna man får i sig från frukt är utan dess like 😦

    Tur är det väl att alla har en egen vilja, egna åsikter och gör precis som de vill. Alla kroppar är olika och det finns inget facit att följa. Man måste hitta sin väg!

    Att få tillbaka rätt ämnesomsättning kan ta flera år, och under dessa år måste man hitta ett hälsosamt sätt att leva på. Det säger sig självt, sen kommer kroppen ikapp och lagar sig själv. Alla år det tog ner i förödelsen, försvinner inte på en veckodiet.. det försvinner när man hittar sin balans. Precis som föregående talare säger sig ha gjort. Sen om det är rätt för alla är en helt annan fråga, det vet bara Du!

    En sak bara, så länge man förser kroppen med socker, använder kroppen detta som bränsle. En LCHF kost kan därför inte innehålla socker dagligen, då faller hela konceptet. Kroppen ställer om sig till bränsle – fett när man lever efter LCHF. Den kan inte växla mellan fett och socker. Man får bestämma sig för en väg att gå, annars blir det knasigt, och knas är lika med dålig hälsa och viktuppgång och fortsatta hälsoproblem…

  5. Hej! Det är just det att jag har ätit enl LCHF i snart 2 år, men jag börjar undra om jag har ätit alldeles för lite mat.. Jag har skrivit en matdagbok och jag äter som en myra
    (dock inte fettskrämd) och sällan.. Kroppen kanske aldrig har återhämtat sig efter 10 år av bantande och svält… Plus att jag har fått candida på köpet.. Kan man äta sex mindre mål av LCHF? Kanske skulle jag börja dagen m lite gröt för att öka på hungern?
    Just nu är jag sååå trött, darrig om händerna, supertorr hy, trögtänkt etc 😦

    En fråga om ketos. Om man är i ketos så görs ju aminosyrorna om till glukos, men vad finns då kvar bygga muskler av då?

    Skulle du (precis som Hanna) vilja ge exempel på en dagsmeny?

    Tack!

    • Jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag. Ibland nånting mer på kvällen, alltså 6 ggr per dag. Du ska aldrig gå hungrig eller utan energi, då äter du nog för sällan. Mellanmål är oftast lufttorkad skinka med smör, kanske 4 skivor. Lunchen idag var två ägg, lite yoghurt och lite skinka med smör. Nu står en stek i ugnen, som jag ska äta med bea och sallad! 🙂 Till frukost blev det inte mer än grädden i kaffet, kanske nån skiva skinka. Jag är galen i lufttorkad skinka! 🙂

      Muskler bygger du av protein, och det ska inte vara jobbigt, om du tränar. Man får mindre mjölksyra med LCHF när man tränar, kanske skulle du skaffa Björn Ferrys bok, han tog guldmedalj i OS på skidor med LCHF kost. 🙂

      ett annat tips är kolhydrater.ifokus.se <— jättebra forum för LCHF:are där man hjälper varann! 🙂

      Ät mer, oftare, gå inte hungrig, känn dig inte darrig.. det är kroppens sätt att berätta att den behöver näring. Svält inte, då mår kroppen inge bra och lagrar allt du äter, den tror det är svält, och lagrar pga det.

  6. Ja, precis. Jag vill bara poängtera att min kost fungerar för MIG. Jag tror absolut inte att mitt sätt att äta är vad varje individ fungerar bäst med.
    Som jag skrev så är det viktigt för varje enskild individ att hitta ”sitt sätt” att äta och förhålla sig till kost. Men mår du inte bra så tror jag inte att du heller äter rätt för tillfället.

    Jag är varken läkare eller dietist. Men vet hur det är att leva med ätstörningar år efter år och jag kan bara berätta om min väg tillbaka och vad som fungerat för mig.

    Mvh//Hanna.

  7. Thanks for any other wonderful article. The place else may just anyone
    get that type of information in such a perfect method of writing?
    I have a presentation next week, and I am on the look for such information.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s